Vad göra...

I onsdags morse när vi vaknat ute på landet, ätit frukost och kände lugnet blev det så där tyst som orsakar en känsla av att nu händer det något tokigt. Mycket riktigt. Jag gick ut för att kolla och när jag närmade mig min bil bakom vedbon hörde jag ett pysande ljud. Jag ökade på stegen och straxt såg jag Sigrid sittande på huk vid bakdäcket. Hon var i full färd med att släppa ut luften med en stor skruv i ventilen. När hon såg mig sken hon upp som en sol. Min 2,5 åring!!! Kraftigt påhejjad av storebror och en kompis. Vad göra? Det var riktigt svårt att inte brista ut i asgarv. Det såg ganska komiskt ut. Jag frågade vad de gjorde och de visade stolt upp ett helt platt däck och förklarade att de tömt lite i alla andra däck. De hade varit rättvisa och turats om allihopa. Jag tog på mig arga minen och sa att så fick man inte göra osv. Och när jag såg reporna i lacken blev jag riktigt arg på riktigt (och ledsen) Jag och kompisens mamma skällde bannade och frågade varför. Vi fick en mycket logisk förklaring. Arvid ville bo på Björkhammar. Och hur fixar man det? Jo, om mammas bil inte funkar då blir man ju kvar! Klart! När vi frågade hur vi skulle få mat och komma till dagis blev det problem. Det var ju för långt att cykla. Jag kan säga att så arg har jag inte varit på länge. Nackmusklerna fick jobba hårt för att inte släppa ut avgrundsvrålet. Och det var bara början på dagen. Sen följde fler bus i lite mindre kaliber med färre inblandade. Jag skulle ha varit mer närvarande den dan helt klart. Men ibland vill mammor annat än hoppa studsmatta och klappa hästar. Det har varit lite jobbigt för mig och buspojken den här veckan. Men idag vid nattningen somnade syster medans jag läste saga så Arvid och jag kunde prata lite. Vi pratade om vad som hänt med bilen och knivar (som är stort i hans liv nu, lyckan är att få tälja som de stora barnen) han förstog att han gjort fel. Det kändes inte bra i magen och han bad om förlåtelse (igen, fast från hjärtat den här gången inte bara ett haspligt fölåt) vi blev vänner och kom överenseom att så gör man inte. Sen pussades och kramades vi godnatt och han somnade på studs medans jag diskade. Härliga, underbara, kloka, påhittiga (och busiga) ungar!