Gammgarn

Idag har jag börjat tvätta garn på skolan. Jag har typ 20st härvor som jag köpte på loppis förra sommaren. Det tog mig en timme att tvätta upp fyra stycken härvor så nu har jag att göra innan snön kommer.....

Funderar lite på det här med mitt hår...

Höst

Försöker klämma ur det bästa av hösten. Bjuder grannarna på stekta äpplen i kanel med vaniljglass. Vinbärssaft, sol och glada barn. Barnen vill inte sitta stilla och äta vid bordet-ut på gräset! Det är helt ok.

Sigrid under Fredagsmyset:

Mamma, vill du ha popcorn?

Ja, tack

Säg snälla Sigrid så får du popcorn.

Vill ha!

Inspiration, så himla mycket jag liksom.

Plåster på såret

Blev lite ledsen idag så jag kostade på mig ett par nya ekologiska strumpor. Att bli förnekad av någon som jag redan blivit förnekad av men ändå alltid kommer vara ihopkopplad med gör så förbannat ont. Men inte för min skull, bara lite.

Miljöhjälte och/eller miljöbov?

Jag fick en påse med urväxta barnkläder från mitt ex. De hade rensat garderoben och om jag ville ha det kunde jag få det. Toppen tänkte jag, vad schysst! Men efter att ha gått igenom påsen började en irritation växa fram. De har rensat ut t-shirts efter Arvid som Sigrid helt klart kan ärva, som fortfarande passar! Varför gör man så? Jag må komma från en "lumpfamilj" men det kan väll inte ha undgått någon i dagens läge att vi bör tänka på miljön? Och textilindustrin är ju typ värst, med besprutade bomullsodlingar och färgningsfabriker som släpper ut mängder med kemikalier.
När jag dagen efter läser en krönika i en miljöinriktad tidning växer irritationen ännu mer eftersom barnens pappas företag får cred för deras miljötänk och deras innovativa produkt. Det är ju fint i och för sig. Men med tanke på att hade inte jag tagit emot kläderna hade han lätt kunnat slänga dem! Och hur creddigt är det? Kanske sträckte hans miljötänk sig till att skicka kläderna till mig (och för det är jag verkligen tacksam, att de tänkte på mig) men det skrämmer mig ändå hur folk runt om kring mig agerar. Nu är ju ett företag en större maskin än en privatperson men i alla fall.

Dagbokscitat

Hoppas jag klarar att rädda mig själv. Med mitt svärd draget och på min vita springare ska jag svepa mig själv med storm och döda Draken!

Tack!

Tänk idag har min treåring haft sin första planerade playdate som hon gått på själv. I morse när hon vaknade och jag sa: Tänk nu är du så stor att du får gå med en kompis själv från dagis. Svarade hon att hon minsann var så stor att hon inte behövde dricka välling något mer. Hon skulle klara sig på fil och mat. Älskade hjärta.
Tacksamheten är stor till Millys mamma Elina som erbjöd Sigrid att följa med dem hem. Hon hade fått följa med ner i studion till trummorna och pianot och röjt loss. Härligt. Nu kunde jag helt fokusera på Arvid och ge honom lite egentid. Det är guld värt både för honom och mig eftersom jag har svårt att dela mig och ge dem maximal uppmärksamhet var för sig. Vad vi gjorde med vår kvalitetstid? Den febriga mamman gick med sin son ut och byggde en koja med pinnar, virke, snören och möbler. Kärlek!

Dåligt med inlägg...

Väntar på tyget jag beställt till min kappa. Jag har skissat lite på min kollektion, jag bjuder på en bild av vad som rör sig i mitt huvud kring mina kläder. Jag behöver bli bättre på modellteckning därför övar jag varje dag. Målar av minst en modell per dag. Men det går trögt, tar emot, känner igen mig från när jag var yngre. Besvikelsen över att det inte blir som jag ser det. Jag har hört att övning ger färdighet.

Jag hittar inte ord!

Så besviken är jag på Sverige. Hur ska det nu gå?

Det går så jävla skitrögt...

När ska stordeppen släppa? Jag orkar inte vara bitterfitta längre. Kanske har jag hittat en lösning. Har precis spelat innebandy, fått kuta, vråla lite och dra några skott. OCH jag känner mig faktiskt lite lättare. Problemet är dock att jag är så jävla lat. På lördag blir det dans på krogen i alla fall, det är ju också motion. Annars är det väll crosstrainern jag behöver grensla tills näst nästa onsdag....

En kvar

Jag har en fin fin retrovagn kvar att sälja kolla här!

Barnensloppisfynd från gårdagen

En liten kaninunge för en femma och fodralet lika så. Eller fodral, jag tycker att Arvid ska ha det till sina lånade bakugankort men han kallar den sin plånbok.

Mäkta stolt!

Jag läste på min tidigare klasskamrats blogg om hur stolt hon var för sin paprikaplanta. Det fick mig att inse att jag är ju minst lika stolt, och även om jag hade svårare att posera med plantan på bild. Så här kommer min planta med sex stycken frukter på med ännu fler på G. Jag har en liten chiliplanta också med två frukter på men det såg så liten ut att den slapp bli uthängd på bloggen.

Fyndat!

Magisk hatt för 5 kr. Gud så stilig jag blir nu.
Och en ny solhatt för nästa sommar. Tur, för den jag hade i somras gav mig huvudvärk, så tight som den var. Hela 5 kr även för denna skönhet. Barnen fick en varsin grej också med de glömdes kvar i skogen så bilder dröjer.

Tavla

Ännu en affirmationstavla till en kär vän. Den förra gav högsta utdelning så nu hoppas vi på den här.

Te? Färdig!

Idag blev den klar, den lilla tehuvan. Om du vill kika närmare på den andra sidan kan du kika på den första bilden som jag la upp. Vrider man på den ser det ut som om pratbubblan är till ugglan. Cute!

Jag ber om ursäkt

Det har varit dåligt med inlägg ett tag nu, men det kommer bli bättring på det. Sakta men säkert. Internet har legat nere i två veckor men nu är det igång igen. Och i ärlighetens namn har även min personliga uppkoppling legat nere. Men nu börjar även den ljusna. Även om jag märker att jag har as mycket att jobba med nu. Har börjat fundera kring frågan "Jag är". Och vem är jag? Det håller jag på att ta reda på, smärtsamt men nödvändigt. "Jag drömmer om" är inte så lätt den heller. Känner mig mest tom, men nu är det dags att sluta vela och hitta mitt centrum så nu tar jag "medvetna" beslut dagligen. Och det är bara början.

Te?

Just nu jobbar jag bland annat på en tehuva i filtad ull. Jag är precis klar med applikationerna på ena sidan och imorgon börjar jag brodera på andra sidan så förmodligen kommer en ny bild då.

I Tisdags när jag kom till skolan möttes jag av denna...

En alldeles egen superhjälte! Vanligtvis har man skyddsänglar men nu har Linda och jag även en superhjälte vakandes över oss. Till superhjälten hörde även det fina lilla brevet från finaste Rebecka som numer sitter en trappa ner och slår i sin vävstol medan vi syr en trappa upp.

Bok 7

En superbok. Lättläst, lätt att slå i och mycket användbar. Måste köpa mig ett eget ex till bokhyllan.

Första alstret på skolan