Foton

Jag tror att jag i tidigare inlägg skrivit om att jag ska börja fota mig själv mer. Jag glömmer hela tiden och det är nog lite så att jag glömmer bort mig själv lite nu och då. I måndags köpte jag en ny blåbärschokladkaka till mig själv för att jag tyckte så otroligt synd om mig själv. Den ligger fortfarande kvar i min väska. Bara en sån sak. Det skrattas åt mig för att jag inte käkar upp Ben & Jerrys glassen på en gång, den glömde jag oxå bort i några dagar. Nu tror ni kanske att jag sitter här ämlig och spe, men nä si ni späckvecket är här för att stanna och jag är ändå rätt nöjd med mig själv förutom då att jag är dålig på att njuta och uppgradera mig själv till "värd allt jag kan få tag i". Äppelkakan i frysen är ett annat exempel. Jag kan ju hålla på hur länge som helst. Jag har tänkt köpa nya trosor hur länge som helst, mina veckotrosor börjar gå sönder. Söndagstrosan har en reva i ena sidan... Jag tror inte jag har en bh som sitter som den ska.... Shit jag låter ju helt deprimerad. Så om jag då berättar att om jag går in i en secondhand affär så händer det grejjer, då unnas det för fulla muggar. Använda saker.... deppigt igen... Fast så utger jag ju mig själv för att vara en som tänker på moder jord. Sånt är viktigt och jag gör det i den utsträckning jag kan. Och för att knyta ihop säcken (det handlade ju om foton från början) så undrar ni nu var fotot på mig själv är i denna skrivande stund. Inte taget skulle jag säga. Efter nattning av barnen med mascaran hängande på påsarna under ögonen, blöta tröjan efter diskningen (luftgitarr + blöt diskborste=ingen bra kombo) och strumpbyxor utan kjol så är jag verkligen inget att visa upp just nu. Men JAG har inte glömt bort mig själv just nu när jag sitter här med späckvecket jäsandes och blåbärschoklad med kvällste till! Hepp!

Pimpat kakel

Jag fortsätter att hotta upp mitt kök med kakeldekor. Nu har jag två olika och den senaste syns här på bilden. Nu återstår frågan.... Ska jag sätta på alla plattor eller spara som jag gjort nu?
Kolla vad äckligt skitnödigt-matchat det blev med den gröna termosen och blå salladsbesticken- måste jag köpa nya nu?

Dagens status

Status:

Spotify: Har inte ens hunnit slå igång...
Skolan: Är sååå nöjd med väven.

Barn: Somnade kl 19.00 (?!)
Kroppen: Är helt beredd att amputera armen och skuldran. Nu hjälper inte ens tabletter.

Känsla: Trött och superkramtörstig.
Temperatur: Funderar på att dra fram ullkalsongerna

Idag fick Sigrid följa med mig till skolan. Hon fick urinvägs- infektion och det tyckte att det skulle bli för jobbigt att hjälpa henne på toa hela tiden på dagis så hon fick följa med mig. Iofs så ville jag även pejla av lite bättre hur hon mådde eftersom det bara var andra dagen idag som hon visat symptom. Pappan hennes var så vänlig och for med henne på akuten igår kväll så det blev lite sent också. Nåväl. Det gick hur bra som helst. När blygheten lagt sig fann hon sig verkligen tillrätta. Hon satte sig helt sonika och började väva en luftväv som skulle bli en matta medan jag vävde på min väv. Ibland var vävstolen ett sjörövarskepp och då rullade hon kugghjulen så det riktigt lät som om hon halade upp någon kätting eller något. Under lunchen charmade hon de flesta. Så nu kanske jag ska höja en varningens finger för alla mellan 18 och 22 år på skolan som tyckte att hon var ju så söööt å snäll och tror att det är så enkelt med barn. Vi hade en bra dag kan man säga men iofs, ett barn ÄR lättare än två.

Efter lunch var det dags för föreläsning i 1,5 timme. Föreläsningstanten förvissade oss längst bak och undrade om vi alla tre var "ägare" till "flickan". Jag och mina vänner sa nej
(vi ångrar bittert att vi inte körde lesbo-mamma- paret med vän grejjen) men satt kvar som vi satt. Sigrid lyssnade uppmärksamt i 30 min sen somnade hon. Nu hade jag ju förberett henne hela morgonen och berättat att när tanten pratar är vi tysta. Exemplariskt barn helt enkelt. Föreläsningstanten var också imponerad och uttryckte detta. Det var en ganska intressant föreläsning om hörsel men tanten växlade mellan att spotta ur sig fördomar, kränkningar och ganska roliga saker så jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen. Åter till dagens stjärna som vid fotningen uttryckte följande: "Nej mamma! Inte fota, jag väver". Helt inne i sin luftväv hade hon alltså inte tid att bli fotad. Föreläsningstanten hade pratat om gåstavar i samband med bergsklättring och detta tog Sigrid fasta på och provade i textilhusets trapp med stickor från vävstolen. Sen var det fikadags och då passade hon på att måla lite efter det packade vi ihop och for hem. Det kändes så fint att kunna ha med henne och att jag fick rå om henne.

Fler av söndagens aktiviteter

Lite pyssel inomhus med pysselkatt och sedan utomhus men grannpojken Edgar medan äpplena blev skalade av mammorna.

Hade visst fotat äppelgrytan oxå....

Söndags göra... hur var det nu... på 7:e dagen vilade hon?...

I veckan fick jag en stor kasse med äpplen från min lärares föräldrar. Förstå så snällt. Här sitter jag på morgonen och läser i buffé om hösten och dess finaste gåva äpplen, och önskar att jag också kunde få lite fina äpplen till åtminstånde en paj och kanske lite mos. Nu fick jag äpplen till förbannesle och har skalat och klyftat i timmar och än är jag inte klar! Nu ska ni inte tro att jag är otacksam nej då! Jag älskar alla de fina små äpplen jag fått. Var och ett lika mycket. Första sattsen mos är nu klar, kakan ligger i magen min och myser.... Ok, jag erkänner en del av kakan resten i frysen. Jag vet jag är så jävla.... ordentlig?

Jag funderar på att frysa in klyftade äpplen, det borde ju funka i paj och smoothies eller hur? Någon? Sen att barnen ratar äppelmos vid frukostbordet hindrar ju inte deras mamma att avsätta en hel dag för arbetets skull trotts värkande skuldra med tillhörande arm. Jag är nog inte riktigt riktig när allt kommer omkring. Men jag älskar ju äpplena, det är för deras skull och min. Så är det.

På skolan

Äntligen har jag börjat på min riktiga väv. Provväven är klar med en hel del orange sen onsdagens helande vävning för mormor. Jag tror att hon kanske får den sen med något broderi på. Typ "älskade krutgumma" eller nåt. Men nu är jag i alla fall igång på riktigt. Jag gör ett sofföverdrag till köksoffan och innan det är klart ska soffan vara om målad. Nu lutar det åt svart men kanske ärtgrönt skulle vara något? Det är det här jag pysslar mest med i skolan nu bortsett från ett djävulsk kaffedrickande. Jag dricker fast jag egentligen inte är sugen bara för att "det brukar ju vara gott" men jag känner också att jag är präglad av mitt ex "det är ju så trevligt"
Han kunde koka en hel kanna bara för att "det är ju så trevligt" även fast ingen ville ha. Nåväl, nog med historiska minnen som förvisso är väldigt roliga men kanske inte riktigt hör hemma här där jag hade tänkt fokusera på skolan. Jag tog med en bild där man ser en större del av min arbetsplats också. Jag hade satt upp min skiss på mattan med kitt på väggen och vips hade jag dagen efter en anslagstavla. För min del räckte väggen bra men för all del, nog kan jag LÄTT fylla upp den här. Jag är ju lite så, bygger bo vart jag än hamnar.




Övrig status:

Spotify: Norah Jones

Temperatur: Svinkallt i bilen på morgonen
Skolan: Garnpärmen med tottar klar

Barn: Trötta efter sen kväll med grannar och äppelkaka
Kroppen: Masserad av proffs (med proffs menar jag en sådan man betalar med pengar) efter det räknar jag med att ha tillbaka känseln i långfingret i morgon.

Känsla: Trött och kramig.

Älskade Mormor!

Mormor opererades igår. Livmodercancer. Fy fan. Morfar har ju varit dålig super länge, men stålmormor? Nu har vi alla kvinnor i rakt nedstigande led fått order om att gå och ta ett extra cellprov, så får det bli. Jag mådde pyton igår efter lunch och jag hade Mormor med mig i tanken hela dagen. Jag är inte orolig jag vet att hon fixar det här. Herregud! Vi brukar ju byta "kuckelimuckmedicinrecept" ju! Och hon är ett kraftpaket utan dess like. Morfar har haft tur han (och ganska tufft ibland med tanke på att klanen mest består av kvinnor av samma virke som Mormor)
Ville bara hylla världens bästa Mormor här på bloggen. Det är faktiskt så, hon har en stor del med mitt liv att göra. Jag var inte många dagar när jag lämnades i hennes omvårdnad för lite extra kvalitetstid (som hon krävde över telefon) Jag får ofta höra hur liten (två år) och hur duktig jag var när jag var med dem ut på sjön med båten. Det var jag ofta, så ofta att jag på senare dagar undrar vad mina föräldrar gjorde.... Mormor var det!

Allra finaste vackraste Mormor Lilli-Ann, jag säger det här oxå- Jag älskar dig!

Status

Så här ser det ut för mig för det mesta nu för tiden. Jag susar fram i min Kundalinisaab och skrämmer livet ur mina klasskompisar med min "biltjuvskörning" . Jag kör egentligen ganska bra men det är så roligt att gasa lite ibland och den tröga växellådan är inte helt lätt att hantera mjukt.
Jag har bestämt mig för att rippa cyklamendamen:s härliga statuslista
så här kommer min!

Övrig status:

Spotify: Kommer fortfarande inte på namnen på alla låtar jag gillar...

Temperatur: Ständigt härligt höstfrusen.

Vävstolen: Prov väven är klar!

Barn: Äntligen två igen.
Katter: Fortfarande endast två. Cornflakes är nog borta för alltid....

Känsla: Ständigt överlycklig!

Terminstart.

Jag läste i någon bok eller tidning att man minskade stressen om man rensade ut alla sina gömmor innan termin starten. Som tex alla lappar på kylskåpet. Jag kan liksom inte riktigt få till det. Vilken av alla mina fina bilder/lappar ska jag börja med att ta bort? I mina ögon blir det till en vansinnes idé. Som att slita bort minnen ur hjärnan. Nä, min kyl får nog fortsätta vara "framtung"

En garderob värdig en riktig häxa.....

I Söndags var vi hemma hos min klasskamrat i hennes otroligt vackra Carl Larson eller som min vän skulle säga- Karin Larson inspirerade hem. Barnen var lyriska efter att ha klappat grisar, lamm, katter och hunden. Höjdpunkten var att de fick rida. Barnen älskar verkligen att rida. Jo, och sen fick ju Arvid en egen råttfälla. Där kände jag att mammansvaret var tvungen att gripa in. Arvid ensam i baksätet med en råttfälla-nej tack. Så mannen i huset lovade att ladda råttfällan så Arvid kunde vittja den nästa gång han kom.
Sigrid riktigt stormyste när hon fick gå runt i köksträdgården och smaka alla möjliga örter och bönor. Himmelriket för en liten gourmétjej som Siggan.( Jo, hon kallar sig så själv numer.
Jag- Vad heter du? Sigrid- Siggan! Jag- Näää, du heter ju Sigrid. Sigrid- Siggan!)
Nu ska ni inte tro att jag gick tomhänt hem... Neeej då. Jag älskar ju också köksträdgårdar! Jag fick hur mycket örter som helst så nu har jag hela garderoben full av olika mynta, salvia, oregano mm.
Så imorse var vi alla ganska trötta. När jag väckte Arvid tittade han upp och sa: Mamma 5 minuter till. Jag: Ok, Arvid 5 minuter. Han tittar upp igen: Nä förresten. 8 minuter! Det går ju liksom inte att säga nej då ju. Men det är klart, han kan ju inte klockan. Så när Siggie var väckt hade det gått "8min".

Tygfynd!

Idag har jag tygfyndat på skolan. Hittade de här två stuvarna. Två lite större av det rosa och en liten brun stuvbit som jag fick för 15kr. Det tyckte jag det var värt så de fick åka med mig hem. Såklart. Ska nog gräva lite mer i tygberget imorgon.

Smickrad!

Ooooo, idag hade jag svårt att hålla mig när min klasskompis berättade att hans kompisar på internatet trodde att jag inte var en dag äldre än 22 år. JA! Ni läste rätt! Gissa om jag mös. Jag visste inte ens om att jag kunde bli så smickrad av en sådan sak. Jag känner mig ju otroligt nöjd med att vara 31 år. Det är ju det coolaste jag varit med om att fylla trettio och allt som hör därtill. Hm, behöver jag gå djupare i det här eller ska jag bara njuta?

Helgstatus

Jag som skulle ha en lugn återhämtande helg flippade ur totalt. Efter att ha börjat fredagsmorgonen enligt planen med "lilla tarmsköljningen" och yoga, lite småfix hemma for jag med en kompis till Skellefteå för att lämna hennes dotter. På väg hem med stereon på högvolym utpumpandes diverse olika hårdrockslåtar (Rossi ville liksom höra alla på en gång så det blev några sekunder av varje) blev vi partysugna. Rossi skulle till IKEA tidigt morgonen efter och jag själv hade ju mitt "program". Men inget stoppar ju rockersbrudarna. Så vi for hem och började värma. Vi kom upp i en alldeles för stor mängd alkohol som orsakade pinsamma samtal med främmande människor samt att jag "körde buss" flera gånger innan jag slocknade helt tom i magen. Jag antar att det inte är idealiskt att "rena kroppen" och därefter fylla den med sprit. Jag mådde som jag förtjänade dagen efter. Men hör och häpna, jag försökte mig på mitt "program" igen. Men allt saltvatten jag drack sög kroppen upp direkt så det blev inte så mycket av rening den morgonen. Och vad segt det var det tog flera timmar och yoga övningarna har aldrig varit så svåra. Vid fyra tiden hade jag bett grannen parkera om min bil (jag var inte i skick att göra ens detta) och sen gav jag mig av till vänner för middag. Kantarellasagne med den mest underbara sallad och äppelsmousch med vaniljglass till efterrätt. Det var som att komma till himlen. Jag blev alldeles gråtmild. Det är inte ofta en ensamstående mamma får en sådan lyxmiddag lagad åt sig. Det var underbart.

Idag har jag gjort bort lite måsten här hemma. Sytt igen vår hemma gjorda "fatboy" som Cornflakes hade kissat i. Men nu är den tvättad och ihopsydd. Hoppas det funkar och att det inte kommer lukta kattkiss. Sen var jag på stan och handlade mat inför veckan och lite skolsaker. Ett block till mina lektioner, en ny kalender och en "kaffe-termos-mugg" (rosa med röda prickar, love it!) så jag kan dricka mitt morgonte i bilen på väg till skolan. Blocket och kalendern kunde man sätta in egna fram och baksidor så det var jag också tvungen att göra.

Kolla vilka vackra färger!

Vi har ju växtfärgat garn hela veckan på skolan. Och det blev alla de här vackra färgerna. Vi använde bla. blå och röd bresilja, koschenill, lökskal, krapp och indigo. De t kändes inte lika kul att färga med indigo eftersom man behöver använda en massa otrevliga kemikaler även om det blev väldigt vackra blå färger. Min grupp färgade med lökskal, blå bresilja och indigo. Plus att vi gjorde en häxblandning sista dagen som blev en vacker brun nyans som fick namnet "trädgårdssymfoni". Och det namnet blev det för det var verkligen en trägårdsymfoni. Vi grävde upp rötter, la i blommor, rönnbär, frön, i stort sett allt vi kunde hitta. Man skulle kunna säga att vi var ganska trötta och "urblåsta" sista dagen efter att ha stått ute hela veckan och eldat och haft oss.










Det blev en riktig skrattfest den dagen. Och Miles var lagom trött på mig och Linnea som kan tjattra om allt och ingenting i lååånga haranger. Vi tog vår eftermiddagsfika i finmatsalen den dan. Jag var bara tvungen att fota. I full mundering med arbetskläder som stank eld satt vi i finsoffan och åt frukt och drack kaffe. Jag har inte fnittrat så mycket på länge. En underbar avslutning på vår färgningsvecka.

Lite Rörstrand och Gustavsberg

Åkte till Returen idag för att söka rätt på Stora vävboken. Den fanns inte och inte heller någon annan av vår studielitteratur som jag behöver. Men det blev tre andra böcker och den här fina lilla Annikaskålen från Rörstrand som jag tror vi hade som kaffeservice hemma när jag var liten och det fina Gustavsbergsfatet. Så jag blev nöjd ändå. Så imorgon blir det till att fara på Myrorna, jag behöver ju boken för nästa vecka börjar vävningen.