Idag fick Sigrid följa med mig till skolan. Hon fick urinvägs- infektion och det tyckte att det skulle bli för jobbigt att hjälpa henne på toa hela tiden på dagis så hon fick följa med mig. Iofs så ville jag även pejla av lite bättre hur hon mådde eftersom det bara var andra dagen idag som hon visat symptom. Pappan hennes var så vänlig och for med henne på akuten igår kväll så det blev lite sent också. Nåväl. Det gick hur bra som helst. När blygheten lagt sig fann hon sig verkligen tillrätta. Hon satte sig helt sonika och började väva en luftväv som skulle bli en matta medan jag vävde på min väv. Ibland var vävstolen ett sjörövarskepp och då rullade hon kugghjulen så det riktigt lät som om hon halade upp någon kätting eller något. Under lunchen charmade hon de flesta. Så nu kanske jag ska höja en varningens finger för alla mellan 18 och 22 år på skolan som tyckte att hon var ju så söööt å snäll och tror att det är så enkelt med barn. Vi hade en bra dag kan man säga men iofs, ett barn ÄR lättare än två.

Efter lunch var det dags för föreläsning i 1,5 timme. Föreläsningstanten förvissade oss längst bak och undrade om vi alla tre var "ägare" till "flickan". Jag och mina vänner sa nej
(vi ångrar bittert att vi inte körde lesbo-mamma- paret med vän grejjen) men satt kvar som vi satt. Sigrid lyssnade uppmärksamt i 30 min sen somnade hon. Nu hade jag ju förberett henne hela morgonen och berättat att när tanten pratar är vi tysta. Exemplariskt barn helt enkelt. Föreläsningstanten var också imponerad och uttryckte detta. Det var en ganska intressant föreläsning om hörsel men tanten växlade mellan att spotta ur sig fördomar, kränkningar och ganska roliga saker så jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen. Åter till dagens stjärna som vid fotningen uttryckte följande: "Nej mamma! Inte fota, jag väver". Helt inne i sin luftväv hade hon alltså inte tid att bli fotad. Föreläsningstanten hade pratat om gåstavar i samband med bergsklättring och detta tog Sigrid fasta på och provade i textilhusets trapp med stickor från vävstolen. Sen var det fikadags och då passade hon på att måla lite efter det packade vi ihop och for hem. Det kändes så fint att kunna ha med henne och att jag fick rå om henne.