Efter att mor min farit hem igen har jag verkligen njutit av mina kvällar i ensamhet. Vilket får mig att förundras. Jag som suktat efter sällskap så länge nu, börjar jag inse att jag trivs med mig själv, i ensamhet? I så fall har jag ju kommit längre än vad jag vågat hoppas på. Och då raskt över till nästa dilemma. Hur ska jag kunna träffa någon och kanske flytta ihop med någon annan igen. Någon, vars saker också ska rymmas på mina knökfulla hyllor. Kanske någon tar med sig egna hyllor som vi ställer, vart? Då får jag rensa. Igen. Nä nu for tankarna iväg lite väl långt!