Bitterfittan har tagit ordet

Hur jag än försöker få julen till något fint (nu har vi/jag värsta idyllen här hemma, grannen frågade om det verkligen var nödvändigt att pynta så mycket när vi ändå ska bort) så får jag alltid ont i magen vid jul. Känner att jag saknar... det mesta. Typ familj och värme. Min familj är 75 mil bort, vi ska åka dit, dagen innan julafton (stress=kallt) Jag har ingen att förbereda med, alla vänner far iväg till sina familjer och sitt. Jag har skalat bort det mesta. Bakar inget, jag som tidigare bakade hur mycket som helst och jag lagar ingen mat. Vem ska äta den liksom? Jag klarar mig på gröt. Barnen är hos sin pappa. Lägenheten är mysig men svinkall.
Jag blir extra påmind när jag försöker göra mig av med bilen och ber om hjälp hos den ende jag känner nära stan som har plats. Men nej, det blir för mycket tumult enligt denne. Jag kan köra ut bilen tre mil utanför stan men det blir så krångligt för mig att komma tillbaka in till stan och sen att få tillbaka bilen dagen innan nyår så nu vet jag inte riktigt. Kan jag säga upp mig från mitt liv? Kan jag strunta i julen. Barn som väntar med spänning på att få ses igen efter sex månader, kan jag krossa deras drömmar? Överlever jag en jul till? Jo, det gör jag. Sönderstressad och värmetörstande letar jag efter min plats i juletid. Någon gång kommer jag hitta ett bra sätt att förhålla mig till julen utan all ångest. Någon gång, tydligen inte i år heller.