Mooody

Jag har varit dålig på att blogga under senaste tiden. Två orsaker. Ena: Jag har mått så jävla bra! Lyckligare än lyckligast. Andra: Jag mår piss. Så är det för mig. Så fort jag mår bra och är stark då kommer allt det jobbiga upp för att jag har styrkan att ta hand om det. Skiiiiit! Just nu vill jag vara ifred i min lyckobubbla. Men barndomens ryggsäck har gjort sig påmind ännu en gång. Fan. Och jag kan för mitt liv inte klura ut hur jag ska ta hand om den. Mitt starka jag som ska ta han om lilla mig, hon har ju ingen aning för hon har inte fått lära sig hur man gör. Tänka själv är ju bra men jag blir liksom blockerad. Steg ett just nu är att bara tillåta mig att vara ledsen. Inte helt lätt för mig som klätt sorgen i ilska under hela mitt liv. Men just nu är jag slut som artist. Det har bland annat min arm sett till att fixa. Fem veckor med ren smärta som gått i vågor gör mig rätt trött. Har fått en remiss nu men det lär ju ta sin lilla tid. Och spända muskler, syns de ens när man rönkar? Så nu är jag nedbruten igen, bara att börja klättra igen då. Ska vila lite i min missär innan barnen kommer. Hade bara velat bli kramad på nu, någon strykt mig på håret och vyssat mig så där mysigt. Svårt att få till det själv. Det får bli spikmattan, lite olja och skrivboken. Kan kanske funka.

Ni vet min fina kaffemuggstermos...

den rosa med röda prickar på (bild här)..... den är död. En sådan där frusen och kall morgon (jag skulle vilja skriva tidig också men jag är ju oftast sen) ställde jag muggen på taket när jag öppnade dörren, klev in och åkte iväg. Schplasch/Krack! Den gick att använda med lite läckage (som två-täta-barna-föderska är man inte så hård om det är just bara liiiite läckage) men efter den resan blev det tippen för muggen. Jag har slutat dricka morgonte i bilen. Just mitt morgonte- ladygrey- finns det ingen plats för just nu. Ev. att jag tar en kopp yogite på skolan. Jag sörjer min mugg och mitt te.

Fredag!

Efter att ha haft en helt fruktansvärd vecka med urinvägsinfektion, ont i armen och grymt kärlekstörstande så började slutet på veckan med en urmysig fredag. Först följde min klasskompis Elin med hem en sväng, hon lovsjöng min lägenhet vilket alltid känns bra när det händer. En liten bekräftelse på att jag lyckats skapa ett riktigt hem. Och det var den tredje personen som sa det den här veckan. Efter att ha hämtat Arvid hon en kompis började vi laga mat. När vår middagsgäst Linn anlände hade hon med sig en överraskning- min andra vän Åsa. Det blev en fantastisk fredags-taco-middag. Åsa var nytattuerad vilket gör mig grymt sugen på att ta tag i någon av mina (just nu) två tattueringsidéer. Kanske helgen kan bli fin ändå trotts bromsbyte på bilen och fortsatt avhållsamhet.

Mormor & Morfar

Bild stulen av kusin Josefin även om jag har en hemma oxå.
Äntligen mår både Mormor och Morfar bra och nu är de båda hemma. Vi alla trodde ju att efter operationen skulle vi få andas ut lite tills provsvaren kommer, men icke. En tidig morgon sitter Mormor på toan (där hela den här cirkusen startade, måtte hon inte få toaskräck nu) och då ramlar hennes tarmar ur magen (såret). Krutgumman reser sig går ut i köket och stoppar ner tarmarna i en påse och ringer 112. Det ska vara min Mormor till detta. Man kan ju tro att hon var i chock men faktum är att hon förmodligen inte var det. Så var det dags för operation nr 2. Nu pustar vi ut en stund och väntar på provsvaren. Älskade finaste Mormor!

Vänner

Titta vilka fina ord om mig jag hittade på Rossis blogg . Det är andra gången någon sagt så fint om mig på en blogg, den första finns här på Karinas blogg Mina fina fin fina vänner. Älskar dem alla med eller utan blogginlägg

Vinterdäck, bromsar och kvinnor som kan själva!

I helgen var det dags att byta bromsar och däck. Glad i hågen for jag till den söndagsöppna bildelsaffären för att köpa mina nya bromsar. Tji fick jag, jag kom ut nio kronor fattigare och en skrapa till rutan. Bromsarna kommer in under veckan. Typiskt. Men KundaliniSaaben behöver sina vinterdäck ändå så jag brände ut till Janita för att få lite hjälp och låna verktyg. Jag trodde att jag åtminstonde skulle få hjälpa till men icke. Jag har ju ont i armen, så jag fick bara titta på. Iofs så tror jag att även om armen hade funkat som den skulle så hade jag inte fått hjälpa till. Nu väntar en ny tur till helgen inför bromsbytet. Jag har bett henne kolla med bonden (som också mekar bilar) vad han tar för bromsbyte men jag har en känsla av att hon är peppad på att prova själv. Jag får väll på sin höjd tvätta bilen och dammsuga ur den vilket också behövs förvisso.

Så där ja! Där har ni min nuna!

Jag har haft fullt upp med barnen och inte haft orken att blogga några dar nu. Min arm håller på att ta livet av mig.... Eller den gör så ont att jag seriöst funderar på att ta livet av mig. Gick på massage idag igen och tröck på lite triggerpunkter med det sitter som berg i nacken så det krävs lite mer mentalt, moment 22 alltså eftersom hjärnan inte funkar pga smärtan. Helt rätt, det är inte värk längre utan ren smärta. Har känt mig som ett stressat djur i dag i skolan.

Men lite har jag donat med under helgen. Bland annat har jag tagit hand om naturen och gjort egna kroppsoljor och torkat äpplen i köket. Rosmarin till mig och mitt onda och ringblomma till mina små torra barn. Äpplena ska vi alla smaska på.

Mössan har jag eftersom jag har en extremt "bad hair day" pga att någon gillar att pilla i mitt hår. Iofs gillar jag att bli pillad på men då tänkte jag inte på att det var fotografering på skolan idag. Såklart hade jag även en "bad dress day" eftersom humöret inte var på topp med all armsmärta. Så jag blev förevigad i min stickekofta med luvan på mig. Jag ställde mig lite coolt i mitten av trappan men helt plötsligt stog jag längst fram och flaschade upp både min illa valda klädsel och mitt skitiga hår. På så sätt syntes mina vackra näbbstövlar också, så det ska väll vara för deras skull då.