Mooody

Jag har varit dålig på att blogga under senaste tiden. Två orsaker. Ena: Jag har mått så jävla bra! Lyckligare än lyckligast. Andra: Jag mår piss. Så är det för mig. Så fort jag mår bra och är stark då kommer allt det jobbiga upp för att jag har styrkan att ta hand om det. Skiiiiit! Just nu vill jag vara ifred i min lyckobubbla. Men barndomens ryggsäck har gjort sig påmind ännu en gång. Fan. Och jag kan för mitt liv inte klura ut hur jag ska ta hand om den. Mitt starka jag som ska ta han om lilla mig, hon har ju ingen aning för hon har inte fått lära sig hur man gör. Tänka själv är ju bra men jag blir liksom blockerad. Steg ett just nu är att bara tillåta mig att vara ledsen. Inte helt lätt för mig som klätt sorgen i ilska under hela mitt liv. Men just nu är jag slut som artist. Det har bland annat min arm sett till att fixa. Fem veckor med ren smärta som gått i vågor gör mig rätt trött. Har fått en remiss nu men det lär ju ta sin lilla tid. Och spända muskler, syns de ens när man rönkar? Så nu är jag nedbruten igen, bara att börja klättra igen då. Ska vila lite i min missär innan barnen kommer. Hade bara velat bli kramad på nu, någon strykt mig på håret och vyssat mig så där mysigt. Svårt att få till det själv. Det får bli spikmattan, lite olja och skrivboken. Kan kanske funka.