Jag har ju gått med värk nu i snart sex veckor. Lika länge har jag bett om hjälp på kvällarna för att få bukt smärtan. Och nu idag för en liten stund sedan när jag skulle ner i tvättstugan springer jag på min granne, hon med det vackra grå änglahåret. Jag borde ha förstått från allra första början att hon verkligen var en ängel vilket jag fick uppleva idag. Hon frågade mig hur det var (jag ser rätt sliten ut och är otroligt trött) och jag kunde inte riktigt hejda orden, så jag malde på om hur nacken inte ville ge med sig och att jag kämpar och kämpar men att pengarna inte riktigt vill läggas endast på behandlingar av nacken. Hon ser bekymrad ut och säger sedan att hon GÄRNA tittar på min nacke för innan hon blev historieberättare var hon naprapat. Jag trodde knappt det var sant och innan jag vet ordet av ligger jag på vardagsrumsmattan och det knäcks nacke för fulla muggar. På tisdag ska vi ses igen. Antingen kommer hon till mig eller så får jag plinga på hos henne. Alltså fatta. Jag tror knappt det är sant.
Jag är så otroligt tacksam. Tack tack tack tack..........
5 kommentarer:
det man ger i ene enden Petra, det får man tillbax i andra enden... så funkar det.
Fortsätt ge av dig själv, av din tid och ditt överskott/underskott och se... du får tillbaka tiofald :)
elksar dig
/karina
Så underbart! Änglar dyker upp när man bäst behöver dem. Baka en kaka och ta med! :)
Wow! Då passar det väl att du gör din kladdkaka, jag tror änglar äter sånt :)
Kladdkaka it is! Så får det bli. Har även bokat massage för morgondagen inför kvällens knäckning :)
Den där dumma nacken verkar inte att leka med men sicken tur att du får hjälp av grannen nu iaf.
Skicka en kommentar