Lyckans dag

Tänk idag har varit en bra dag. Jag blev så less på allt. Stoppade ner barnen i cykelkärran och cyklade till vattnet. Det var så härligt att komma ut och känna sol och vatten på min kropp. Det gjorde både mig och barnen lyckliga. Allt funkade så bra. Och när de började kivas, ja då packade vi ihop och for och handlade innan vi trampade hem. Inget krångel där inte.
Eftersom jag hade en fältstudie tillsammans med några från kursen hade jag ordnat barnvakt, men när tiden blev ändrad kunde inte barnvakten. Men lyckans dag log mot mig och min kurskamrats dotter blev otroligt poppis som barnvakt. Det är alltså den första utomstående som tagit hand om mina barn. Och de fullkomligt älskade henne. Från det att hon klev in genom dörren och jag bad dem visa sitt rum så var de sålda. Lycka.
Och rosorna fortsätter att komma, denna gång från Sigrid.

Grattis på namnsdagen kära blogg!

ont

Maxad otur idag. Vaknade till en utskällning av min syster på telefon. Hur kunde jag gå med på att vara med mormor i två dagar?! Hur skulle hon förklara detta för son son som längtat så efter Arvid?! Nu var det så att mormor ringde mig i går, och det var tydligt att det inte var en fråga om vi ville komma eller inte. Hon hade redan bestämt att vi skulle finnas där. Och det är klart jag ställer upp, jag menar jag kan ju typ aldrig hjälpa till eftersom jag bor där jag bor. Och nu när jag mår som jag mår kunde jag inte heller styra upp det lite mer så det passade alla. Jag har inte orken. Straxt efter när jag klev upp och skulle sträcka på mig pajjade nacken. Barnen löper amok, allt är kaos och jag gråter. Det gör så vansinnigt ont och jag kan knappt röra mig. Barnen måttar in slag efter slag på mig för att få mig att reagera. Jag saknar grund. Jag gråter har ont och är arg. Smärtan gör mig på dåligt humör. Allt bråk, tjaffs och tjat mellan barnen gör mig irriterad. Sorgen gör mig ledsen. Min älskade granne gav mig två timmar utan barn, jag låg på spikmattan och bakade kladdkakemuffins med grädde som tack. Fick lite mer kraft för att kunna ta oss igenom kvällen. Jag hoppas på en fin natt. Att jag vaknar utan smärta med lite mer ork.

Rosor från min favoritkille

Här mamma, jag har plockat blommor till dig för jag älskar dig!

Sommarlov!

Alltså barnen,inte jag.

Vilsen

Jag har varit dålig på att skriva på sistone. Jag har haft svårt att återhämta mig efter morfars begravning. Nu är jag hemma i norr igen med mina barn. Lite mer hel, kanske det kan hjälpa. Men jag har svårt att hitta tilliten till allt. Jag tvivlar och hittar inte orken. Allt känns tungt. Jag är livrädd för pluggandet. Hela sommaren känns invirad i stress. Kanske tog jag på mig en för stor kostym igen? Kanske har jag flängt runt för mycket? Jag som precis bokat nya biljetter för mig och barnen till Sthlm. Det gick inget bra att hitta tåg utan byte i ottan så vi flyger. I augusti ska jag bara vara hemma lovade jag mig själv och precis efter jag uttalat det kom jag på att jag ska på Urkult. Så där ja! Det blir kul, i en överfull husvagn med massor av barn. Åh, var ska jag hitta igen mig själv. Eller när kanske man säger?

Plugghäst

Jag har köpt mig ett par nya plugghästglasögon. Tänkte att de kanske kan hjälpa mig att bli en riktig plugghäst.