ont

Maxad otur idag. Vaknade till en utskällning av min syster på telefon. Hur kunde jag gå med på att vara med mormor i två dagar?! Hur skulle hon förklara detta för son son som längtat så efter Arvid?! Nu var det så att mormor ringde mig i går, och det var tydligt att det inte var en fråga om vi ville komma eller inte. Hon hade redan bestämt att vi skulle finnas där. Och det är klart jag ställer upp, jag menar jag kan ju typ aldrig hjälpa till eftersom jag bor där jag bor. Och nu när jag mår som jag mår kunde jag inte heller styra upp det lite mer så det passade alla. Jag har inte orken. Straxt efter när jag klev upp och skulle sträcka på mig pajjade nacken. Barnen löper amok, allt är kaos och jag gråter. Det gör så vansinnigt ont och jag kan knappt röra mig. Barnen måttar in slag efter slag på mig för att få mig att reagera. Jag saknar grund. Jag gråter har ont och är arg. Smärtan gör mig på dåligt humör. Allt bråk, tjaffs och tjat mellan barnen gör mig irriterad. Sorgen gör mig ledsen. Min älskade granne gav mig två timmar utan barn, jag låg på spikmattan och bakade kladdkakemuffins med grädde som tack. Fick lite mer kraft för att kunna ta oss igenom kvällen. Jag hoppas på en fin natt. Att jag vaknar utan smärta med lite mer ork.