Foton

Jag tror att jag i tidigare inlägg skrivit om att jag ska börja fota mig själv mer. Jag glömmer hela tiden och det är nog lite så att jag glömmer bort mig själv lite nu och då. I måndags köpte jag en ny blåbärschokladkaka till mig själv för att jag tyckte så otroligt synd om mig själv. Den ligger fortfarande kvar i min väska. Bara en sån sak. Det skrattas åt mig för att jag inte käkar upp Ben & Jerrys glassen på en gång, den glömde jag oxå bort i några dagar. Nu tror ni kanske att jag sitter här ämlig och spe, men nä si ni späckvecket är här för att stanna och jag är ändå rätt nöjd med mig själv förutom då att jag är dålig på att njuta och uppgradera mig själv till "värd allt jag kan få tag i". Äppelkakan i frysen är ett annat exempel. Jag kan ju hålla på hur länge som helst. Jag har tänkt köpa nya trosor hur länge som helst, mina veckotrosor börjar gå sönder. Söndagstrosan har en reva i ena sidan... Jag tror inte jag har en bh som sitter som den ska.... Shit jag låter ju helt deprimerad. Så om jag då berättar att om jag går in i en secondhand affär så händer det grejjer, då unnas det för fulla muggar. Använda saker.... deppigt igen... Fast så utger jag ju mig själv för att vara en som tänker på moder jord. Sånt är viktigt och jag gör det i den utsträckning jag kan. Och för att knyta ihop säcken (det handlade ju om foton från början) så undrar ni nu var fotot på mig själv är i denna skrivande stund. Inte taget skulle jag säga. Efter nattning av barnen med mascaran hängande på påsarna under ögonen, blöta tröjan efter diskningen (luftgitarr + blöt diskborste=ingen bra kombo) och strumpbyxor utan kjol så är jag verkligen inget att visa upp just nu. Men JAG har inte glömt bort mig själv just nu när jag sitter här med späckvecket jäsandes och blåbärschoklad med kvällste till! Hepp!

Pimpat kakel

Jag fortsätter att hotta upp mitt kök med kakeldekor. Nu har jag två olika och den senaste syns här på bilden. Nu återstår frågan.... Ska jag sätta på alla plattor eller spara som jag gjort nu?
Kolla vad äckligt skitnödigt-matchat det blev med den gröna termosen och blå salladsbesticken- måste jag köpa nya nu?

Dagens status

Status:

Spotify: Har inte ens hunnit slå igång...
Skolan: Är sååå nöjd med väven.

Barn: Somnade kl 19.00 (?!)
Kroppen: Är helt beredd att amputera armen och skuldran. Nu hjälper inte ens tabletter.

Känsla: Trött och superkramtörstig.
Temperatur: Funderar på att dra fram ullkalsongerna

Idag fick Sigrid följa med mig till skolan. Hon fick urinvägs- infektion och det tyckte att det skulle bli för jobbigt att hjälpa henne på toa hela tiden på dagis så hon fick följa med mig. Iofs så ville jag även pejla av lite bättre hur hon mådde eftersom det bara var andra dagen idag som hon visat symptom. Pappan hennes var så vänlig och for med henne på akuten igår kväll så det blev lite sent också. Nåväl. Det gick hur bra som helst. När blygheten lagt sig fann hon sig verkligen tillrätta. Hon satte sig helt sonika och började väva en luftväv som skulle bli en matta medan jag vävde på min väv. Ibland var vävstolen ett sjörövarskepp och då rullade hon kugghjulen så det riktigt lät som om hon halade upp någon kätting eller något. Under lunchen charmade hon de flesta. Så nu kanske jag ska höja en varningens finger för alla mellan 18 och 22 år på skolan som tyckte att hon var ju så söööt å snäll och tror att det är så enkelt med barn. Vi hade en bra dag kan man säga men iofs, ett barn ÄR lättare än två.

Efter lunch var det dags för föreläsning i 1,5 timme. Föreläsningstanten förvissade oss längst bak och undrade om vi alla tre var "ägare" till "flickan". Jag och mina vänner sa nej
(vi ångrar bittert att vi inte körde lesbo-mamma- paret med vän grejjen) men satt kvar som vi satt. Sigrid lyssnade uppmärksamt i 30 min sen somnade hon. Nu hade jag ju förberett henne hela morgonen och berättat att när tanten pratar är vi tysta. Exemplariskt barn helt enkelt. Föreläsningstanten var också imponerad och uttryckte detta. Det var en ganska intressant föreläsning om hörsel men tanten växlade mellan att spotta ur sig fördomar, kränkningar och ganska roliga saker så jag vet inte riktigt vad jag tycker egentligen. Åter till dagens stjärna som vid fotningen uttryckte följande: "Nej mamma! Inte fota, jag väver". Helt inne i sin luftväv hade hon alltså inte tid att bli fotad. Föreläsningstanten hade pratat om gåstavar i samband med bergsklättring och detta tog Sigrid fasta på och provade i textilhusets trapp med stickor från vävstolen. Sen var det fikadags och då passade hon på att måla lite efter det packade vi ihop och for hem. Det kändes så fint att kunna ha med henne och att jag fick rå om henne.

Fler av söndagens aktiviteter

Lite pyssel inomhus med pysselkatt och sedan utomhus men grannpojken Edgar medan äpplena blev skalade av mammorna.

Hade visst fotat äppelgrytan oxå....

Söndags göra... hur var det nu... på 7:e dagen vilade hon?...

I veckan fick jag en stor kasse med äpplen från min lärares föräldrar. Förstå så snällt. Här sitter jag på morgonen och läser i buffé om hösten och dess finaste gåva äpplen, och önskar att jag också kunde få lite fina äpplen till åtminstånde en paj och kanske lite mos. Nu fick jag äpplen till förbannesle och har skalat och klyftat i timmar och än är jag inte klar! Nu ska ni inte tro att jag är otacksam nej då! Jag älskar alla de fina små äpplen jag fått. Var och ett lika mycket. Första sattsen mos är nu klar, kakan ligger i magen min och myser.... Ok, jag erkänner en del av kakan resten i frysen. Jag vet jag är så jävla.... ordentlig?

Jag funderar på att frysa in klyftade äpplen, det borde ju funka i paj och smoothies eller hur? Någon? Sen att barnen ratar äppelmos vid frukostbordet hindrar ju inte deras mamma att avsätta en hel dag för arbetets skull trotts värkande skuldra med tillhörande arm. Jag är nog inte riktigt riktig när allt kommer omkring. Men jag älskar ju äpplena, det är för deras skull och min. Så är det.