Nu har jag vävt färdigt benlindorna till barnen av den finaste ullen. Jag presenterade dem som magiska benlindor av guld och de gick hem direkt. När Arvid påpekade att de var lite stickiga sa jag att det kändes så när de började verka. Han blev imponerad och helt nöjd, precis som sin mor.
1 kommentar:
Åååå de är så himla fina! Så omtänksamt också. nä nu är de bäst att han får sig lite växtvärk snart va..? ;-)
Skicka en kommentar