Uppe i det blågrå....

Nu äter jag värktabletter stora som smågodis. 3 st till frukost (vilket gör att jag knappt orkar den riktiga frukosten) 2 st till eftermiddagen och 3 st till natten igen. Visserligen var jag typ hög hela gårdagen (kanske berodde lite på healingen jag fick natten innan) men det suger att inte kunna köra bilen själv. Då får jag vänta med att ta värktabletterna och det gör ont. Även om smärtan ändrar karaktär hela tiden så ser jag ljust på framtiden. Känns oxå konstigt att vara helt lullig på en drogfri skola, undrar vad rektorn skulle säga?.....
Annars har jag lite sorg. Beslutade mig för att inte fortsätta i en relation jag hade. Känns tungt. Han är så fin. Men jag började känns mig lite skamfylld, smutsig liksom. Och det vill jag inte. Inte igen, så jag sa stopp. Känns som ett stort framsteg i min personliga utveckling att ta min egen plats och måna om mig själv. Kanske jag oxå borde ta en titt på det som ligger bakom mina skamkänslor. Den där känslan av att jag är "mindre" än vad jag är. Jag som är hur "stor" som helst egentligen, och mer än gärna bjuder på kärlek till min omgivning. Det gäller bara att öppna upp och det är väll därför jag har så ont, kroppen krampar för den har hållit igen så länge och nu när jag börjar öppna mig (lösgöra mig) så gör det rent.... ONT. OJ! Vad flummigt det blev det där. Men sån är jag ju oxå ju!