Liten lycka

Tänk att jag kan bli lycklig av att ha storhandlat tillsammans med mina barn. Så är det. Så hög "ribba" har jag. Jag har tidigare undvikit det för att det känts som en för stor uppgift att handla (som är en utmaning i vanliga fall också, trotts inköpslista så glömmer jag alltid typ hälften) hålla reda på två barn OCH hålla deras (och mitt) humör på en schysst nivå. Men nu har vi alltså gjort det. En liten tablettask som muta så här på lördagsgodisdan och lite lirkande så funkade det faktiskt. Jag är verkligen imponerad av hur fina de där två små personerna är. Tänk att jag varit med och skapat dem! Åhhh, suck. Lyckan har gjort mig lite sentimental denna sena timme.