Ibland undrar jag vad exakt jag håller på med. Kommer hem super stressad för att hinna få i ungarna mat innan det är läggdags. Gråt, tjat, kramar, av med ytterkläderna, fram med förklädet. Då ställer jag mig och gör rödbetsbiffar (som ingen mer än jag äter). Jag står och experimenterar fram nya rätter, inte helt olikt min far när jag själv var liten. Jag hatade det, tänk dig själv fiskpinnar ur pepparkaksgrisform. Hur förhåller man sig till det? Fisk eller Gris? Pappa tyckte han var väldigt fyndig precis som jag tycker när jag gör rosa biffar i denna rosa oktober månad. Arvid totalvägrade biffarna och åt som vanligt bara ris med lite keso och kikärtor men Siggan charmades lite av den rosa färgen och tog nån tugga. Kanske är det för att havregrynen är slut eller är det för att jag inte vill äta makaroner och soyakorv varje dag som får mig att bete mig på det här sättet? Jag gillar ju inte ens att laga mat....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar