Framsteg bakifrån

I helgen har jag fått världens chans att ta hand om mitt "inre lilla barn". Jag är så tacksam, det är så förlösande att få ur mig sådant som har legat och tärt på mig sen barnsben. Jag lär mig sakta men säkert att ta god hand om mig själv, att känna allt, även det som gör ont. JA! Jag orkar, jag kan. Jag överlever! Nu har jag förhoppningsvis kommit ett steg längre. Igen.