Day 07 – Your best friend

Min bästa vän träffade jag första gången i första klass. Vi var väldigt blyga då och hon flyttade kort efter vi börjat. Kanske var jag så blyg för att mamma berättade att hon kände hennes mamma, de arbetade inom samma organisation och kanske för att vi är släkt. Hennes farmor och min morfar var kusiner. Eller så var vi bara blyga helt enkelt. Vi började hänga i högstadiet. Hon kom alltid hem till mig och badade, de hade inget badkar och det gör hon än idag fast idag saknar hon varmvatten. Nu undrar kanske den uppmärksamma läsaren "men du växte ju upp i Järna och nu bor du i Umeå" Och det är alldeles korrekt. Vi hade inte kontakt på flera år efter gymnasiet, jag flyttade till Stockholm och åkte hem allt mer sällan. Vi tappade kontakten. Den tog vi upp igen när jag flyttade hit för hon bodde redan här sen några år tillbaka. Vi fick våra minsta med en dags mellanrum, har bott en period i samma hus hon i lägenheten över och jag under. Nu är hon tillbaka i sitt hus på landet och jag i min drömlägenhet.
Jag älskar henne, rakt av. Hon är en riktig klippa. Hon hjälper mig så otroligt mycket på flera olika sätt. Med hur jag kan tänka med barnen, fixar min bil, peppar mig så jag vågar köra med släp/leda hästar/borra med slagborr/söka kärleken/växa som person/släppa fördomar och destruktiva mönster listan kan göras lång. Hon säger att jag hjälper henne lika mycket, men jag tycker mest att jag inreder hennes hem. Våra könsroller är strikt uppdelade, hon med de manliga och jag de kvinnliga.
Hon är stark som den segaste oxe, ömtålig som den sköraste kinesiska vas, jonglerar livet som den skickligaste Narren, uppfostrar sina fyra barn som den mest pålästa pedagogen, är bildad och klok som en bok, hjälper dem som förlorat hoppet. Allt med sitt stora hjärta.
Hon är magisk och jag är så tacksam för att jag får vara en del i hennes liv. Min älskade vän Janita.