Och det är hon.
Maken till djurvän har jag nog aldrig sett. Det är tur (eller otur?) att hon aldrig gått med i någon djurättsorganisation, han hade blivit rabiat vegan, rest världen runt och kämpat för djuren på barrikaderna Nu får vi i stället ha henne hemma där hon föder upp sin familj, stickar mössor och dricker kaffe. Äter kött gör hon också. Men får hon en chans rymmer hon gärna iväg till ett stall, svingar sig upp i sadeln och drar i väg i skogen.
Det är få som kan matcha hennes rättframhet och med hennes kraftfulla attityd kan hon se riktigt tuff och hård ut. Men hon är min lilla lilla lillasyster som man bör ta i mjukt med silkes vantar, stryka över kinden och säga med mjuk och kärleksfull röst: Du är värdefull.
Hon kämpar hårt och glömmer lätt bort att hon är just det, värdefull. Finaste systern min!
(Och ja, hennes ben är så fantastiskt vackra och långa som man anar på bilden)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar