Kolla min nya väv!

Det blir en trasmatta som kommer matcha min kökssoffa med det nya överdraget

Dagens status

Status

Spotify: Ella Fitzgerald ( Alanis Morissette under dammsugningen)
Hemmet: Städat och hemtrevligt
Dagen: Skönt häng med barnen
Stickning no 1: Det går framåt, är på baksidan nu
Stickning no 2: Ligger på skolan, resåren klar efter upprepning nr 2.
Vävstolen: Solvar inför trasmattan som blir 3.10 m.
Kroppen: Känns fri
Själen: Lider
Känsla: Saknar
Håret: Ständig "bad hair day" just nu. (Tvätt och press imorgon)
Tabletter: Pronaxen, Alvedon och Tradolan
Sömn: 10 timmar

Lycka är när....

ens barn leker så fint att jag själv kan sitta och sticka

Uppe i det blågrå....

Nu äter jag värktabletter stora som smågodis. 3 st till frukost (vilket gör att jag knappt orkar den riktiga frukosten) 2 st till eftermiddagen och 3 st till natten igen. Visserligen var jag typ hög hela gårdagen (kanske berodde lite på healingen jag fick natten innan) men det suger att inte kunna köra bilen själv. Då får jag vänta med att ta värktabletterna och det gör ont. Även om smärtan ändrar karaktär hela tiden så ser jag ljust på framtiden. Känns oxå konstigt att vara helt lullig på en drogfri skola, undrar vad rektorn skulle säga?.....
Annars har jag lite sorg. Beslutade mig för att inte fortsätta i en relation jag hade. Känns tungt. Han är så fin. Men jag började känns mig lite skamfylld, smutsig liksom. Och det vill jag inte. Inte igen, så jag sa stopp. Känns som ett stort framsteg i min personliga utveckling att ta min egen plats och måna om mig själv. Kanske jag oxå borde ta en titt på det som ligger bakom mina skamkänslor. Den där känslan av att jag är "mindre" än vad jag är. Jag som är hur "stor" som helst egentligen, och mer än gärna bjuder på kärlek till min omgivning. Det gäller bara att öppna upp och det är väll därför jag har så ont, kroppen krampar för den har hållit igen så länge och nu när jag börjar öppna mig (lösgöra mig) så gör det rent.... ONT. OJ! Vad flummigt det blev det där. Men sån är jag ju oxå ju!

Benlindor

Nu har jag vävt färdigt benlindorna till barnen av den finaste ullen. Jag presenterade dem som magiska benlindor av guld och de gick hem direkt. När Arvid påpekade att de var lite stickiga sa jag att det kändes så när de började verka. Han blev imponerad och helt nöjd, precis som sin mor.

Se vad lite nattångest kan åstadkomma

Jo, jag kunde inte somna så på en halvtimme hade jag klippt och klistrat till detta. Jag hoppas att det inte blir så skrynkligt när limmet torkat. Det är liksom lite för mycket i huvudet och kroppen som inte riktigt tagit sig ut än. Men jag hoppas på morgondagen. Somnar jag inte nu så har jag lite stickning att bita tag i. Ångrar lite att jag inte tog hem min väv så jag kunde göra klart efterarbetet nu, jag får ta det imorgon på dan istället.

Veckan och helgen som var...

Innehöll mycket av både det ena och andra. På torsdagen kom min kusin Josefin på besök och på fredagen rullade vi ut till Burnäs för grillning men familjen Rönnholm/Jonsson som bytt ut Stockholms hets mot Norrlands lugn. Det händer några gånger per år och det är lika trevligt varje gång. Vi åt, fikade, putsade till mitt hår och skvallrade till kvällen då kusinen och jag packade in oss med ungarna och gav oss av hem igen. Det var det ena. Det andra skedde i slutet av helgen då Arvid och jag verkligen hade en dust. Jag behövde bara visa att det var jag som bestämmer och nu litar han på mig och efter det blev det lugnare. Jag har nog aldrig sett honom och Sigrid leka så bra tidigare. På kvällen somnade direkt som änglar och en känslomässigt dränerad mamma kunde krypa ner i den varma mjuka soffan och bara pusta ut. På bilden ser ni i ordning från vänster Josefin kusin, Malte, Pelle och Arvid (som vill ha på sig sin snyggoverall "bara en sista gång mamma" som slutade straxt under knäna)