Sovrumshörn

När den röda lampan var köpt och utplacerad fick jag en blå över. Den har nu hittat sin plats och lyser upp ett hörn i sovrummet under min ena orkidé. Skolplanschen är en inflyttningspresent och stolen har jag haft sen jag flyttade hemifrån.

I helgen klädde jag om en stol

Före

Efter.

Super enkelt. En stuvbit av en gardin och med en häftpistol var det gjort på nån minut. Sånt gillar jag.

Bra val!

Barnen valde ett var sitt tuggummi till lördagsgodis. Jag är nöjd, de med. WIN!

DIY- Nålbindningsnål

Före, under tiden, efter innan sandpappret.

Ta en glasspinne, kniv, borr och sandpapper. Rita ut tälj, borra och sandpappra, Klart!

Sigrid tyckte vi skulle gå på kafé när storebror fick vara hos en kompis

Snart fyller jag år

Jag vill ha ett sånt här i vuxenstorlek,

och en sån här, också den i vuxenstorlek. I vardagsrummet, det borde rymmas om jag möblerar om lite. Visst?

Läskigt

I går låg jag och bakismyste hemma med min kärlek när grannen kom inrusandes skrikandes att hennes son skurit sig i handleden. Illamåendet och tröttheten var som bortblåst när jag rusade upp till henne. Samtidigt som vi surrade en handduk runt handleden, höll om hårt och lyfte upp den i luften pratade jag lugnande med pojken. När allt var på plats ringde jag 112. Mamman satt med honom hela tiden. Jag medlade mellan mamman och telefonisten och såg till att de skickade en ambulans. Pojken hade en kompis över och jag är glad att jag hade sällskap som kunde sitta med honom. Han var riktigt skärrad vilket jag inte märkte förrän hans mamma kom och hämtade honom, jag hoppas bara att mamman märkte det. Hon verkade också väldigt chockad. Vilket jag kan förstå, det var blod överallt på golvet och ut i trapphuset.

Barnen hade sprungit runt hemma och han hade inte hunnit stanna vid balkongdörren. Handen hade gått rakt igenom rutan.

När de for iväg i ambulansen städade vi bort allt glassplitter och blod. Sakta sjönk det in vad som hade hänt.

Jag fick veta idag att de sövt honom och att handkirurgen fick ta över, två senor var avskurna.

Jag är lite imponerad över mig själv, hur jag instinktivt styrde upp allt med ett lugn som absolut inte speglade den panik jag hade inombords. Jag är glad att jag fanns där för att kunna hjälpa till. Bara genom att finnas där för mamman kunde hon också hitta fokus och lugna pojken, innan när hon kom ner var hon i panik.

Obehagligt var det i alla fall.