Oro

Jag har insett en ganska jobbig sak, eller jag känner på mig, anar. Hmmm. Jag upplever det som om min äldste kanske inte riktigt klarar av "varannan-vecka-livet". Hur lugna jag än gör våra helger (och veckor) känns det inte som om det räcker. Nu har han kräkts två helger, en gång varje gång. Ja, jag vet. Det kan vara vanlig magsjuka. Men jag får en känsla av att det är för mycket, att det helt enkelt står honom upp i halsen. Då kräks han. Alltid på helgen som för få oss till att isolera oss totalt. Skulle han må bättre av att slippa fara runt. Han är känslig och behöver lugn kring sig. Utåt är han sjövild, ofta är kommentarerna att han är intensiv, påhittig och framåt- en glad kille. Det är han. Men han behöver landa och få ro. Nu börjar vi landa här hemma. Skönt. Men det verkar inte räcka. Jag känner mig ensam. Ledsen. Vill göra mer för min älskade.