torsdag 17 juni 2010
Genom hot och bannor kunde jag slå in paketen ostört lååååångt efter läggdags. Vimplarna i taket och dukningen "råkade" han se när han gick och "kissade" och det hördes ju väl när jag vispade grädden till frukosttårtan, så mycket för överraskning. Nu är all magi borta, min son tror att jag hatar honom och jag är helt slut. Nu går jag och lägger mig.
Etiketter:
Dagbok
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar