Mina små älskade har lämnat vårt hem och mitt hjärta gråter ikapp med regnet.....

Det blir så vansinnigt tomt och tyst. Nu är det bara till att ladda inför nästa vecka. Ska plöja en del litteratur om 4 åringar och skillsmässobarn. Jag känner att jag inte riktigt klarar möta upp Arvid. Han har det tufft nu, hela den här veckan har varit som ett krig. Med mysstunder oxå såklart, men det är jobbigt för honom. Lyckades lagom vända det lite tills det var dags att fara igen. Alltså bara att börja om igen. Två steg fram och ett tillbaks varje gång. Jag är trött, jag behöver hjälp. Bekräftas i det jag gör. Att det är rätt, att det går framåt. Att jag tänker och agerar rätt. Eller lite feedback att kanske jag kan pröva så eller att det kanske är så.... BUP tanten sa att jag gjorde helt rätt och att jag skulle kämpa på. Hon ville liksom inte lyssna på att jag håller på att gå sönder. Tyckte att jag skulle ringa kommunen. Kanske gå en kurs. Kärring.Vi är en familj i kris. Visst Han reagerar sunt (tack gode för det!) men då vill jag ju möta upp det så han inte blir ett nutcase i framtiden. Tydligen kan kommunen hjälpa till med sånt, så det får jag kolla upp. SiggieLouie har vaknat varje natt den här veckan vilket hon inte brukar göra. Så jag undrar lite vad de hade för sig förra veckan. Känns som om det kunde vara mycket iallafall. Det gör i sin tur att VI inte kan göra så mycket utan måste trappa ner för att barnen ska orka. Men det blev lite småutflykter iallafall. Jag vill ju oxå känna mig som en "rolig" mamma som hittar på saker. Alltså blir det till att plugga in mig på ämnet och ladda upp mina energidepåer till nästa måndag då jag får snosa i deras toviga trollhår igen.